några dagar kvar

...5 ofattbara år?
Minnet som börjar svikta. Bilderna av de sista dagarnas aktivitet bleknar, är inte lika knivskarpa, de sista uttalade orden mellan oss ligger inte längre lika självklart kvar.....

Bra?
Dåligt?

Jag förmodar att det är bra, det är i alla fall "livets gång".
Sonen, Mathias, finns inte mera, han måste få lov att vara död och borta.
Vi, de levande, vi måste få lov att leva våra liv fullt ut, gå vidare.

Ändå är det märkligt så fort och så sakta fem år går.....