Minnen

Tänkte jag skulle länka några texter från min gamla blog. Sitter och läser alla mina inlägg, från tiden - 1 år, 2 år, 3 år och nu är det 4 år sedan världen delades i två. Jag förstår egentligen inte hur det gått till. Vart har alla åren tagit vägen? Är det någon skillnad, då och nu? Ser sorgen annorlunda ut, då och nu?


Det mesta handlar naturligtvis om saknaden, här en dikt som säger ALLT, en dikt som jag ofta återkommer till. Läser och känner.

Konstiga glädjeämnen! En blomma kan vara till tröst. Den blommar varje augusti, jag kan tyvärr säga varje, för nu har det varit fyra helvetesaugustin.

Årsdagar som ska genomlevas, minnen som måste ältas.

Berättelser som måste lämna hjärnans instängdhet, en berättelse som ger mig frid i sinnet sedan den kommit på pränt. Sann - tyvärr varje bokstav.

Livet går sin gilla gång. Sonens olycksbroder förgyller min tillvaro. Älskade Henrik, min extrason. (Hans föräldrar låter mig låna lite av honom!)

Nya katastrofer sker hela tiden, för mig okända offer. Förmodligen ger det en liten oansenlig notis i tidningen, trots att det är en sådan fruktansvärd katastrof för de inblandade. Men jag kan läsa mellan helvetesraderna. Jag har varit där.

Åter igen. Varför?
"Min" Henrik, varför rör Gud vid dig igen? Mirakulös räddning, återhämtning, mirakel är det enda ord som kommer till mig. Vägen tillbaka till ett liv, på gränsen, men ändå ett liv.



Nu tänker jag inte länka mera. Vill du läsa flera av inläggen finns de i min gamla blogg på blogg.se, följer du länken kommer du direkt in under fliken "bloggar tillägnade Mathias".