~ Årsdag ~

Ja.

Inte idag.

Inte årsdag idag, utan i tisdags, d 16:e.

Nu när jag tittar på almanackan som hänger här bredvid, för att räkna efter hur många dagar, för det känns som måånga dagar, så ser jag att det var ju nu, i tisdags.

6 dagar + 7 år.

Vart har de sex dagarna, och åren, tagit vägen?

Jag vet vart.

För nu har sorgen och saknaden fått en annan dimension.

Förr om åren, så var dagarna innan Mathias dödsdag mycket tunga dagar att genomleva. Då räknade jag in dagarna. -Nu idag hälsade han på hos mamman sista gången, -nu idag var vi på pizzerian för sista gången, -nu idag talade vi med varandra i telefon sista gången, -nu kom poliserna, -nu åkte vi till olycksplatsen, -nu, -nu, -nu...... filmen är i full gång.

Jodå, så var det i år också, filmen var i full gång, men sen när dagen var över, var även filmen över. Ersatt av en sorts sorgsenhet, naturligtvis, men även någon form av styrka. Handlingskraft.

Kraft och arbetsvilja infann sig.

Sorgen har övergått i en annan fas.

Sorgen och saknaden går aldrig över.

Men i dag kan Mathias skänka mig ro.

I dag får Mathias lov att vila i frid och ro.

FRI

Jag har funderat mycket på detta.

Men jag tror jag är fri nu.

Hur man nu kan bli fri från en stor sorg, men det känns annorlunda på något vis. Tiden har arbetat, 6½ år, det är lång tid när den ska genomlidas. När varje dag är en strid.

Det blir aldrig som förut, tiden är, och kommer alltid att vara uppdelad i ett "före" och "efter". Men livet har på något vis återgått i den gamla fåran......

När jag skriver dessa ord, så förundras jag samtidigt över mina egna ord.

Känner längst inne någon form av skuld, skuld över att känna denna frihet, skuld över att bearbetat sorgen så att den nu är som en sorgsenhet, och en tomhet i stället för ett djupt sår, eller som det svarta bottenlösa hål det varit.

Det känns nästan lika provocerande som att säga att man är lycklig.

Har man mist sitt barn, ska man vara nedbruten - länge. Och man ska defenitivt inte komma och provocera och säga att man är lycklig!

Men jag vill påstå att jag kan känna lycka, för jag vet vad som är viktigt.

Jag känner stor lycka över det jag har idag. Prisar det som finns, istället för att lägga energi på det förlorade....