Närmar sig med stormsteg.
Lägger sig som ett flor över sommaren, över ledighetsglädjen, ligger som en sten i magen och gnager.....
Jag försöker mota bort känslan, inte tänka, inte känna.
Ändå räknar jag dagarna, en dag mindre tid kvar av livet - DITT liv - dagen närmar sig, dagen då allt ställdes på ända.
Då det hände det som inte FÅR hända. Vi säger ju så, lite lättsamt, vi alla. Då på den tiden när även jag kunde kasta ur mig att "det är fel att barn dör före sina föräldrar"! När jag inte hade kunskapen av vad de orden betyder.
24 dagar ...... kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar