En blogg till minne av min son, som mötte sitt öde en mycket tidig höstmorgon
den 16 augusti 2004.
Ödet ville att de två älgarna skulle passera samtidigt som Mathias och hans bästis kom med sin bil. Henrik var den ende som klarade sig.

I min gamla blogg finns många tankar och funderingar, välkommen att ta del av dem.

Länk till min
gamla blogg på blogg.se, följer du länken kommer du direkt in under fliken "bloggar tillägnade Mathias".




.

måndag 19 oktober 2009

Det trodde man aldrig....



...för ett år sedan, när han låg i koma i Umeå. Med alla slängar och all övervakning. När bevakningen var minutiös.
OM han vaknade, vad skulle det vara för pojke kvar?
Man trodde väl aldrig, man tordes inte riktigt släppa igenom tankarna. Vad skulle vara skadat, hur illa var det.
Det såg fruktansvärt illa ut, läkarna talade om hjärnskador. Alla skador behöver nu inte drabba "förståndet" och det gjorde det inte heller i Henriks fall, bara arm och ben på vänstra sidan.
Så, här vill jag dela med mig av en bild på min pojke, Henrik Överlevaren, en bild jag tjyvat från hans facebook.
********
Nu när jag tittar här igen, så ser jag att det kanske skulle behövas ett förtydligande för nytillkomna läsare, Henrik är INTE min pojke, däremot är han min lånepojke.
Henrik är pojken som överlevt två fruktansvärda bilkrascher Den första var för fem år sedan när min Mathias omkom. Den andra för drygt ett år sedan då Henrik överlevde som genom ett mirakel. Även denna gång satt han på passagerarplatsen, oförmögen att styra över händelsernas gång.

2 kommentarer:

  1. Fantastiskt. Jag har undrat ibland hur det gick. Och vilken fin bild.

    SvaraRadera
  2. Lena svarar Kersti:
    Undrens tid är inte förbi!

    SvaraRadera